i've paid my dues, time after time

varför är jag så svår? jag skyddar mig själv med samma gamla jävla sköld, trots att jag vet att jag kan så vill jag inte gå vidare. det är som att leva men ändå leka med döden. bara för att man kan. bara för att om det skulle gå fel så blir det så mycket enklare. då var man ju ändå på väg. vet vad man har o förvänta sig.

jag försöker ta tag i skiten nu. om det betyder att jag står ensam kvar, then so be it. jag har alltid varit ensam på slagfältet. och än så länge har jag vunnit alla strider.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0