i'm so not cool

Kom hem från Avatar för ett tag sedan, och ja, den var väl bra. Men lite bättre kunde den ju varit, tycker alla gör en alldeles för big deal av den. Att jag tycker detta kan ju iofs ha och göra med att jag inte såg någon glimt av Harry Potter i en 2.5 timmar lång film. Skandal.

Filmen handlar om en f.d marinsoldat (grymt tolkad av Sam Worthington) som åker till planeten Pandora där blåa, kattliknande varelser lever tillsammans med en vacker natur och djur som ser ut som en blandning mellan väldigt färgranna dinosaurier och slemmiga, vattenlevande varelser. De har lika entoniga namn som svenska förortsrappare och pratar något som låter som en budgetversion av kinesiska. Självklart blir det bråk eftersom infödingarna ska ha sitt jävla träd kvar, medans människorna vill ha någon ful sten som finns under trädet. Onödigt problem.

Ibland tyckte jag nästan att den kändes lite obehaglig, som när Jake Sully skulle lära sig att rida på sin häst genom att koppla in sin läskiga hästsvans (har de aldrig hört talas om saxar?) i hästens man. "Feel the horse, feel her". Just då kändes faktiskt "Two avatars, one horse" som ett mer passande namn...

MMMMM