i'm so not cool

jag kan nog vara den mest störda människan på denna jord. det finns nog ingen som är så ombytlig som jag är. humöret, bloggarna, kärleken.. Jag får panik om jag känner mig det minsta instängd. Jag gör ett val bara för att få möjligheten att ångra det. Se hur länge människor pallar med det. De senaste månaderna har varit turbulenta, minst sagt. Ändå har jag inte känt av det. Fan, jag har vaknat upp på sjukhuset och bara gått därifrån utan att det rörde mig i ryggen. Försökt leva något jävla perfekt liv bara för att jag är så trött på misären. Lurat i mig själv att jag har känslor för någon annan.

Och snacka om att jag är bra på att luras. Jag kan lura alla även mig själv. Tillslut kommer det dock ifatt. Smällen blev inte så hård som jag trodde. Det känns nästan skönt. Fan, slippa leka nånting jag inte är och inte behöva ljuga för mig själv. Medvetet eller omedvetet. Det känns ju ändå detsamma i slutändan.

Fan, babes. Här är jag tillbaka igen. Och jag röker mycket, gymmar inte och är fortfarande obotligt kär i en människa som förstör mitt liv. Cheers på det!